Nu är det snart slut!

Snart slut på 2008.

Det var ett händelserikt år för mig!
Positiva saker- ett halvår på folkhögskola i Jämshög, praktik på sommaren och en av två terminer på Diakonutbildningen i Göteborg. Massor av nya vänner men alldeles för lite tid med alla mina gamla goa. Hoppas på bättring. Och bot.

Barnen blir äldre och klokare. Jag blir äldre och mer glömsk tycker jag. Men kom på att jag på lovet skulle läsa tre böcker och en artikel samt skriva uppgifter i tre olika ämnen, den sista om etik tar musten ur mig. Tur att vi kan köpa påskmust sen när julmusten är slut! Inte så konstigt att minnet är fullt och trasslar...

I världen är det ekonomisk kris. Om man inte har nån ekonomi så märks det kanske inte, det är väl ständig kris. Jag tänker mycket på mitt barndomsland Zimbabwe.

I Klagovisorna står det:

Ack, övergiven ligger hon,
den förr så folkrika staden.
En änka liknar hon,
hon som var främst bland folken.
Drottningen bland länder
gör nu trältjänst.

Det stämmer bra, och jag ser inte hur framtiden ska öppnas. Det gäller också andra platser på jorden som jag har starka känslor för- Gazaborna har ett rent helvete just nu. Ingen lösning på den konflikten heller...

Må vi lägga oss på knä och be om hjälp:

"Herre, du ser vår nöd, vänd ditt ansikte till oss. Ge fred till dina barn som går under utan dig."

Det känns för sorgligt- jag hoppas på bättre tider!

Så här, t.ex:

Nyfött år Välkommen!

Nu släcktes ljusen och världen lades i natt
men bakom horisonten randas morgon

nu gick ett år- eder och domslut
det nya föds till raketer

nu lägger stillhet sig över jorden
så sover världen och tiden vänder blad

skakar av sig nattkyla och dagg
uppstår till morgonens små eldar

det nya året bryter in
föds till samma gamla Tellus.

Hur jul är.

Julnatten var nog bäst. Det är en fröjd att sjunga "Gloria!" och känna stämmorna flätas samman. Vi är inte världens bästa kör, men vi gör vad vi kan för att fylla kyrkan med sång och det är härligt.

Julafton är lite svårare, då. Den är så belastad med förväntningar, och visst åt vi gott och umgicks, men en förälder har också koll på att ungdomarna har det kul och de gick lite upp och ner med det av olika anledningar. Men i stort sett var vi nöjda. Nu har ju julen egentligen bara börjat, det är ett par tre veckor kvar till 20-dag Knut... så vi forsätter njuta av granen, den är ju jättefin! och läsa våra nya böcker och äta en och annan dadel eller - ja, säg det inte, men vi har lite choklad hemma också... Svärmor och barnens faster har bakat jättemånga julkakor, och de ligger fint i frysen, jag glömmer lätt bort att ta fram dem.

Igår var det annandagsfest i Kyrklängan, det var gott om folk i olika åldrar, och vi fick sillar och skinka och köttbullar och så den där underbara rotfruktsgratängen med ströbröd som alla spanar efter när de kommer in... duktiga personalen! Sen blev det kaffe och vaniljglass med hallonsås. Och lite kolor. Enkelt och utmärkt.

Vi spelade i en liten orkester också, några fioler, ett klangspel, ett par blockflöjter och en klarinett. Och så en trumpet. Samt ett par claves och en liten trumma. Det blev underbar julmusik, ni skulle ha hört! Sen gjorde två en sån där liten show där en sitter och har små stövlar på händerna och den andre sticker in sina händer bakifårn, sen ska de tillsammans gvätta ansiktet på den med stövlarna och sen äta frukost... vi skratta så vi kikna! Enkelt och kul!

Idag är det konsert. Vi ska på Jesus Christ Superstar i Malmö. Det blir härligt! Barnen kan ju alla låtarna utantill redan... Måste kolla busstider, för vår nya bil är för liten för alla 6. Tur att malmöbussen går förbi nära oss!

Sen ska vi öva med Tumaini, och sjunga i gudstjänst imorgon i Sandby nånstans. Det är också roligt, men nånstans känner jag som min äldsta dotter - när ska man hinna plugga egentligen??? Det var ju inte meningen att börja stressa mitt på julen! Så därför- nu ska jag ta det lugnt och läsa tidningen... Härligt!

God fortsättning!

" Menlösa barns dag förgick i år, men inte utan en tanke på dem som fortfarande lider efter Den Stora Tsunamin. Gud, läk deras sår och torka deras tårar. Ge dem nytt mod och hopp att livet trots allt är värt att leva, att kärlek finns och kan växa till hos dem. "

Vad står för dörren?

Vi har städat. Även 20åringarna och de osnutna tonåringarna har piskats till bragder aldrig förr sedda, ingen skonas. Och vi har en ful julgran enligt traditionen, med ljus och glitter, som väntar på lillejul den 23e, då får man behänga den med kulor och arvegods, stjärnor och änglar samt diverse ej bortsorterat.

(tomtebilden tagen av dotter Karin i fjol)

I ett rum tuggar en cello skalor och i nästa övar mezzosopranen sina löpningar. Det är skollov! Därför bakar jag en ost och lökpaj, man kan inte tjuvstarta med julmat. Gjorde en rostbiff och den uppskattades- kan vi inte ha det istället för skinka? sa de odrägliga halvkölingarna. På jul. Golvet är blött av såpvatten så jag kan inte diska efter mig, skönt, det enda som finns kvar att syssla med där ingen musicerar är lite data-pyssel, som att blogga om det. Fast jag har inte så mycket att säga. Utom att det viktiga med julen är inte maten eller glittret, utan att vi ses alla och hinner känna varandras närvaro. Inte ens är det säkert att vi hinner prata så mycket viktigt, men att skratta tillsammans åt nån såpa- ja, inte den i köket, utan en annan sort- det är också gott. Att ha tid att se hur de har förändrats de här senaste veckorna sen jag såg dem sist, och att höra om deras drömmar och längtan (ar) (heter det så i pluralis?)

Det är gött med lite ungar. Det är gött med sol också, det hade vi i förmiddags, nu har vädret återgått till normalregn. Då vill man inte ut för allt smör i Småland. Så därför gör jag snart thé och tar fram bröd och leverpastej, ost och lökpajen och kanske nån liten knäck...

Helgdagskväll må infinna sig!

"Frid!"
.

Klassresa

Undrar om de har börjat gå ännu? Kanske tar det inte så lång tid- de kommer ju fram på julafton- behövs det en hel vecka eller bara några dagar? Visserligen är hon sen i graviditeten, men de har ju den där åsnan... Om Josef har en stegräknare så kan vi se att han går... vaddå? 30 000 steg på en dag? mer? mindre? Han får världens kondition. Undrar om de har matsäck med sig för en hel vecka, eller två, och Gud, de vet inte om att de ska till Egypten sen, vem ska sköta firman? och bokföringen, det kan bli en ekonomisk katastrof- men nu är det den där skattskrivningen som ska göras, det är ju 17 att skatteverket inte kan räkna en där man bor, att alla ska fara kors och tvärs som nå andra nomader... Mycket att fundera över och oroa sig för. Tur att det inte var jag när min äldsta dotter föddes för snart 23 år sen. jag minns det som igår. Lite lätt snöfall och ingen trafik när vi körde in på natten... ingen åsna och ingen matsäck...

Min andra fundering idag är yngste sonens klassresa. Han går ut grundskolan och de kan ju välja att resa till Köpenhamn eller Göteborg, men de har valt att åka till Ven i maj. Cykla omkring och göra saker på ön med två lärare och nån förälder som inte är jag för jag kan inte just då. Trevligt tycker jag och alla de andra föräldrarna som mailar "svara alla" för att fröken ska få veta att vi gillar detta prisvärda och förhoppningsvis alkoholfria alternativ. Fröken betyder två och inte just fröknar.

Men det är själva ordet klassresa jag funderar över egentligen. En klassresa brukar väl innebära nåt helt annat. mer över tid, då, liksom. såtillvida måste sonen lämna sina rötter i högskolestaden Lunds docentvärld och bli något annat om han ska göra en sådan resa. Det har jag svårt att föreställa mig. Fast vad tänkte Josef om sin lille son när han föddes. Du ska nog ta över fiman efter pappa, lille påg...

Kolla sen hur det gick i boken om Jesus. Vad den nu hette...

" Du kom till världen... "

Lucia

Det är Lucia imorgon.
Det brukar vara så fint på jobbet... på den tiden jag hade ett jobb...
Lunds Akademiska kör sjunger på Hospis och stannar efteråt på kaffe och lussekatt!

Imorgon ska jag nog titta på TVn.
sen blir det lucia i kyrkan som vi brukar ha, alla körerna. Mysigt. Flickor och glitter och pojkar som håller i stjärnor. Det där med strutar kan vi avstå från, jag förstår min D som vägrat strut länge.

Var på info på stiftet. Det var den första planeringen inför vigningen och en del om att söka jobb. Vi går ut skolan i slutet på maj och vigningen sker i september. Då ska vi ju helst ha tjänster alla 8. Fast tre har redan jobb. Man ska vigas i fin vit alba, får ta på sig stolan och korset med duvan. Det ska uttalas löften, både våra och Guds. Då sluts ett förbund kan man väl säga. Som att tumma på en viktig sak.

Jag började dagen med att skotta snö. Den har nästan töat bort nu, snön, men det var en vacker morgon. Det kan gott få komma lite till inför lucian!

Sängen kallar!

"Tack för julrosorna som blommar under snön! De påminner om livet som aldrig dör."

Gott nytt kyrkoår!

Gott nytt år!

Det är det nya kyrkoåret som slagit till- och den första söndagen har sparkat igång adventstiden. Underbara vita ljus och röda ljusstakar lyser i fönstren och stjärnor här och var! Ingen snö i sikte i Lund, dimma och gråväder, men advent! Vi sjöng in helgen med församlingens körer i lördags eftermiddag, och på söndagen var det en fin gudstjänst med många av de gamla fina psalmerna. Och Otto Olssons Advent på slutet, kanske lite hellre än bra, men hur som helst jättehärligt!

Det har varit en lång helg i ledighet, ja, jag jobbade ett pass på fredagen, och jag tror att jag kom ihåg hur man gjorde!... men annars, skönt med en fyradagarshelg. Besök hos släkt och vänner, goa samtal och god förtäring. Bättre kan man inte ha det!

Idag har vi varit i Malmö och hämtat K:s cellostråke, den har nu nytt tagel och det är inte illa, det går bättre att spela då. Så har jag hälsat på vår vän Anneth från Tanzania som är här på ett par veckors besök. Hon är enormt duktig och inspirerande, har startat ett universitet som utbildar personal till handikapp-skolor och jurister med hjärtat på rätta stället... Se gärna på deras stiftshemssida www.elct-ned.org som min man sköter.

Jag har jättesköna handledsvärmare, de har jag virkat själv i grönt garn, mohair. Det luddar sig mjukt och gott. jag har börjat kolla in gröna kläder, märker jag, det kan väl inte ha med att göra att jag har gått halva tiden snart, på diakonutbildningen... den gröna diakonskjortan har inte varit ett lockande plagg tidigare, men nu börjar jag hitta ett och annat i olika gröna nyanser som ser rätt anständigt ut.

På tal om gröna nyanser, visst har jag tagit fina bilder på min hemstad. De är tagna med mobilen, jättedålig kvalité på kameran, således... men ändå!

Imorgon går tåget 5,13. Tyck lite synd om mig.

Och önska mig lycka till när jag gör första sökning av tjänst... borde skriva ihop ansökan nu, men kommer inte till skott. Roligare att skriva på bloggen, ju.

Kram alla vänner! Ha det fint!

"Var med mig varje dag, nu och alltid! Amen."

full fart framåt!

Jag blev uppringd av SJ. Det blir till att åka med intercitytåg ett slag. X2000-tågen ska rustas. Jag har väl slitit ut dem.

K har haft det jättehärligt hos sin syster.
Och vi hade en finfin dag i Hässleholm på Pompejiutställningen. Det är märkligt att se alla föremålen som inte tuggats av tidens tand, utan fått ligga där stilla under askan. Men lite spooky är det allt...

Nu har jag hunnit med en del kyrkorådsarbete också. Det är skönt att komma nån vart med det som hänger över en. Jag har vattnat blommorna. Redo för avfärd. Tidigt imorgon ska jag resa igen. Rena lakan. Lite rena kläder. Böckerna. Datorn. Vi skriver ett arbete. Det är mycket.

Allt väl önskar jag hela världen. Jag mår gott. det blev en bra helg Mycket vila men också en del som blev gjort. Det är skönt.

"I Bangladesh drunknar folk, Gud, i Californien brinner det... hjälp oss att se vårt ansvar, och gör oss vakna och givmilda. Amen."

Fjorton dagar är väl ingenting...

Jag kunde inte komma hem förra helgen. Det går ingen nöd på mig i Göteborg, jag har en lägenhet som jag delar med två rara tjejer, jag kan ordna mat och sängen är inte skön, men möjlig att sova i. Men jag gick omkring i den och funderade, kan det här vara min drömlägenhet? Lagom stor för mig och barnen... men mannen i mitt liv då? han skulle inte ha fått plats. Då kändes det som om jag hade behövt en lägenhet till bakom ryggen, där skulle allt det som vi har tillsammans få plats, själva livet, liksom. Det handlar om relationer. Ibland går det upp och ibland går det ner. Men när det inte är alls, när jag är borta då saknar jag oss.

Vi sågs i Eskilstuna förra helgen. Min syster hade bjudit in till att fira pappa som fyllt 75. HELA släkten kom. Det var ett par riktigt fina dagar. Men det var därför jag inte kom hem alltså, förra helgen.

Och i kväll ska vår yngsta dotter hälsa på den äldsta i Göteborg. Det känns rätt gott att de har varann.

Men idag har jag satt igång en liten brasa, kollar mail och njuter av lästid. Jag ska tvätta lite och kanske få betalt lite räkningar. Inga storverk. Men njuta av tillvaron.

Vi behöver njuta lite av vår tillvaro nu och då. Få tid för ro. Bön.

Jag hittade en länk på en hemsida. Den kan man prova ett tag, kanske...

http://www.sacredspace.ie/


.

helgon och själar

Vi är just nu mitt emellan alla helgons dag och alla själars dag. Bond har det jobbigt i en gammal klassiker i voo-doo-miljö, men han klarar sig alltid. Jag tittade in på mitt gamla jobb imorse och de hade det slitsamt på avdelningen idag. Ibland blir personalen väldigt tagen av situationer som de inte kan rå på. Det kändes lite jobbigt att bara gå därifrån, är så van att kavla upp ärmarna och hjälpa till. Men jag fick lite samtal och några tårar på mig, det är väl också en sorts insats...

Gladde mig åt att bli sedd och hälsad på i Maria Magdalena, fin mässa, men inte så mycket folk. De flesta som tänker sig till kyrkan lär väl gå på ljuständningsgudstjänster imorgon. Vi ska sjunga med kören.

Det är så gott att göra gryta på en liten bit älgkött, purjo, morot, palsternacka, en massa champinjoner och stora blomkålsknippen. Lite creme fraiche, ett stänk av en viltfond och så några frysta lingon. Mums! Koka köttet länge, det gör hela saken!

Vi har hittills inte haft några häxor och spöken, det är ovanligt. Vi som hade laddat med godis, nu har det nästan blivit ätet ändå. Dyktig David!

Har ni haft några halloweenare hemma hos er?
"Gud, var hos dem som sörjer och saknar. Det är framför allt för dem som vi tänder alla ljusen. "

Vinblad.

Vi har en vinranka som fanns här långt före oss. Den växer vid husväggen och leds in i den inglasade altanen och hänger som ett grönt tak över våra sommardagar. Vi sträcker upp händerna och äter vindruvor med kärnor i så ofta vi vill och njuter av känslan att vara i Medelhavet fast vi är hemma. Nu har löven fallit. Det faller löv på vår altan. De täcker bordet och ligger som papperslappar rostbruna och krusiga. Hösten är på god väg att övergå i vinter. Det är snart dags att städa upp, packa samman och stänga. Så kommer väntan på våren. Under tiden finns det till all lycka en adventstid, en jultid, en nyårstid och så januari med frost och kanske kanske lite snö...

Vi har sista dagen på samverkanspraktiken idag. Vi har haft en god tid tillsammans, och fått fundera mycket över vår egen plats i sammanhanget. Det blir gudstjänst med kör och mässa. Sen reser jag igen till Göteborg i afton. Så börjar det andra vardagslivet, studierna som legat lite i träda (ja, jag vet att andra varit mer ambitiösa...). Pendlandet ger lite tid till reflektion. Jag behöver mycket tid till att tänka. Kanske gör alla det. Jag hoppas att ni hittar tid, om inte annat så kan man resa lite då och då. Det ger plats för många tankar.

"Gud, lär mig se att jag ständigt är på resa, vi vandrar fram genom livet, och borde inte fastna. Ändå ger du oss hållplatser, fina rastplatser att vila lite på. Dagens gudstjänst kan vara en sådan. Tack för den!"

kastanjetider!

Jag tänker på den lilla tjejen jag mötte på min cykelstig häromdan.

Hon hade rosa mössa och rosa jacka och var kanske fyra år. Vi kom att prata lite om vädret och de vackra lönnlöven som täckte marken. Då frågade jag henne om hon hade nån supervärdefull kastanj i fickan. Och tänk, det hade hon! Hon tog fram den, och den låg där i hennes lilla hand i all sin glans, nötbrun och skimrande. Stolt stoppade hon tillbaka den i sin ficka innan hon traskade vidare med sin dagmamma.

Barnen vet vad som är av verkligt värde; kastanjen som innehåller så mycket liv är en verklig skatt!

Det är ibland svårt för oss vuxna och förstelnade att se det som borde vara självklart, det som är värdefullt och att se vad vår uppgift är.

Jag gör praktik i Vellinge-Månstorps församling. Det är trevligt, lite annorlunda än min egen församling, eftersom det är en sån stor, med 9 kyrkor. Personalen gör allt för att vi ska känna oss välkomna och vi får prova på en hel del. Det är jag och en blivande församlingspedagog samt tre blivande präster. J ska prästvigas redan i januari. Vi andra blir färdiga till sommaren. Jag kan bli lite avundsjuk på prstkandidaterna som får ett missivår som bekostas av stiften. Vi diakoner kan inte vigas förrän vi har hittat en tjänst. Fast kanske ändras det framöver? vem vet. Jag hoppas på en bra tjänst, en lagom stor och inte för svår, för man vill ju klara av att göra ett bra jobb. Sen vill jag att det finns utrymme för utveckling och en massa trevliga kollegor. Hej, du som läser det och har en sån tjänst på gång. Ring mig! Jag är jätteduktig och oerhört trevlig!

Annars? mycket sammanträden med kyrkorådet. Intensivt. Precis som de ständigt pågående studierna och en massa kurslitteratur.

I världen pågår pengafunderingar och val. Kris på kris och jordens undergång. Men det är faktiskt så att kastanjerna vittnar om en vår som kommer bakom vintern.

" Tack Gud för de underbara höstfärgerna, för löven som lyser och för kastanjerna! Du ger oss liv."

Fruktansvärt.

Fruktansvärt mycket äpplen på vårt Ingrid Marie. Jag har tagit in två stora papperskassar och en spann och ändå hänger några kvar till koltrastarna. Många föll när det blåste. Men frukt är värt mycket. Det blir mos och äppelbitar itll pajer. Kanske några till salu på tacksägelsedagens auktion också? Vi har ett härligt land med fina frukter.

På måndag börjar praktiken. Då ska vi få träffa blivande församlingspedagoger, musiker, präster. Vi blivande diakoner är nog inte in majoritet. Men det ska bli kul ändå!

För övrigt? en dikt i Sydsvenskan, det renderar en trisslott, och då har jag fortfarande chans på en miljon. Tills jag skrapat den. Så är det alltid. Hoppet är det sista som dör, säger man. Här är dikten- för er som inte har ovan nämnda tidskrift...

skymnings land

ser du alla vita lyktor

som hänger under pergolan

där kaprifolen blommar

en allra sista gång

hör du nattens susning

som leker lind och aspelöv

för snart är sommarn över-

det är aftonsång.

-

ta min hand och håll den stilla,

känn hur hjärtat slår...

kanske räcker värmen hela vintern

kanske blir det vår...

ser du lyktorna i taket

hör du vindens ljud?

känner du mitt hjärta slå

igenom handens hud?

" Gud, du har lovat vara med dem som har det jobbigt. Det är väl. "

orange och gult och så lite rött. Det är höstens färger just nu

koltrastbubbel

vad var det som gjorde det så starkt den här gången

som jag satt och väntade på bussen

färgerna så intensiva att det sved

regnet hängde bakom blåsvarta moln

avvaktande

i en kupa av stillhet lyste solen

tände levande eld i lönnarna

asfaltens fuktiga glittrande yta

markerade en gräns

bara ett steg

och jag hade gått över in i den andra dimensionen,

så kändes det

mitt hjärta växte,

ville sprängas

om jag hade varit en riktig koltrast

hade jag sjungit obehindrat

nu lät jag ögonblicket sjunka in sakta

som när man öppnar en flaska kolsyrat vatten

så att smaken ska stanna kvar

ingen var där men jag

och närvaro

Kan det vara så enkelt att meningen med tillvaron är den där längtan efter nån annan. Kanske ligger det mycket sådan törst i vår natur. Barnet som söker blickar och ler mot ett leende. Så när allt blir stilla kan vi uppleva det inom oss och runtomkring oss, att Gud är också nära.

Hösten, de här otroligt färgstarka dagarna, de har vi väl absolut fått för att tanka färg, snart kommer novemberdimman här i Skåne, då gäller det att ha förråden fyllda. När man går till torget och inte kan se vem man möter, om det är en granne eller en främling. Men till all lycka dröjer det sen inte länge tills vi får tända adventsljusen. Då blir det varmt och gott igen, tycker jag. Fast jag vet att det inte gäller alla.

Maning

Nu faller guld från träden och ger vika
för vindarna och för att mörkret ska få rum
den köld som lär oss tålamod och väntan
precis som väntan på ett evangelium

det budskapet att livet alltid segrar
tron på att kärleken och värmen vinner mark
att efter natten känns det som ett löfte
när mörkret viker för en liten låga stark

Jag är så glad att jag får bo i Sverige
för här är dödens närhet tydlig varje år
berättelsen att livet vaknar åter
blir levande beskriven varje vår

och ändå är det lika mörkt om natten
i hela vida världen om man liten är
och ensamhet och kärlekstörst är samma
om man är långt borta på jorden eller här

Så när det åter faller gyllne löv om hösten
tänk då en liten stund på den som ensam går
och den som fryser för han saknar husrum
just nu när vintern kommer med sin kyla svår

Min önskan är att varje barn blir mättat
att varje människa kan få nånstans att bo
att den som ensam är kan få ett ljus i mörkret
att den som gråter kan få känna tröst och ro

Så tänt ett ljus och skriv ett brev till någon
och lägg i bössorna din allra sista slant
och hälsa på din granne varje morgon
för kärleken är evigt delbar, inte sant?



"Alltid bra med en påminnelse!"

Omvälvande

Man reser bort fyra dagar i veckan och får en förlängd helg hemma. Sen gör man om det gång på gång och stoppar in i hjärnan intryck av blandat slag, allt dock sådant som påverkar en. Ruckar på åsikter och känslor. Undra på då att man blir lite hudlös- jag hör det från flera håll i klassen. Vi påverkas.


Jag börjar minnas saker från förr, kanske familjehistoria, kanske kulturarv... Det öppnas rum bakom rum och jag går förvånad och berörd genom dem. En del väcker mycket väldigt mycket känslor och tåreflöden men inte precis sorg. Intressant. Vackert. Och så litteraturen som man kan gilla eller ogilla men inte bläddra lätt igenom, de gör också intryck. Därav denna reflektion:

Fixstjärna

Du brände fingertopparna, Johannes,

du svedde dina läppar

och din röst rann torr och dammig ut över sanden

där du låg oavvänt seende

mot din fixstjärna

väntande det lycksaliga famntag

den storslagna sammansmältningen

det oundvikliga slutet

på lidandets reningsbad.

Så galen du blev, Johannes av Korset,

så galen och dock...

med samma kapitulation

finner jag min tårar rinna

kinderna vätas och dammluckorna

förfärande helt öppna.

Där det självklara att jag helt

går upp i Gud och meningen inte längre

har någon betydelse.

Närvaron är allt.

Nu går jag in under det himlavalv

som spände över din himmel,

Johannes,

väntar under min egen stjärna oavvänt.

Vägen börjar här någonstans.

" Vart jag går i skogar berg och dalar följer mig en vän, jag hör hans röst...

Du är nära, du är med på vandringen. Tack, Gud för det!"

Äggskal

Det händer då och då i livet att det märks mer än annars hur otroligt sköra vi människor är. Spröda som porslinsdockor. Då marken skakar under oss och tillvaron rämnar. Märkligt nog kan en hel del resa sig efter kriserna och finna nån sorts vardag igen, leva genom kaos och skapa en ny tillvaro. En del blir starkare. Andra lite mer känsliga.

Så händer det något som påminner oss om då. En situation som behöver en reaktion. Vips är man där igen med all sin trasighet och avgrunden öppnar sig framför fötterna.

Allt
har jag tryckt ihop,
trängt in
och packat samman
i äggskalet.

Det man kan göra är att bygga upp äggskalet igen, bit för bit lappa ihop och stryka över huden, se till att bli så hel som möjligt. Någon gång då man inte är så utsatt kan man väl prata om det som hände, reda ut, vad var det som väcktes inom mig, och hur ska jag hantera det. Så står man lite mer rustad nästa gång det händer.


Smek mig över ytan,
så sprickorna inte syns.
Håll om mig hårt, tills bitarna fastnar.
Visa mig formen,
smek mig igen.
Se mig, för jag ser ingenting själv.

Det skramlar så tomt därinne.
Smek mig, håll mig hårt!
En våt liten kyckling därinne
Växer sig större då.

Vem är jag för dig?
Ett äggskal?
Som du kan kasta bort?
Eller kanske den runda formen
Runt något viktigt och fint?

Jag är vad du hjälper mig vara,
Smek min sårade själ,
Håll mig hårt och andas-jag vill dig väl!
Ta mig försiktigt i handen,
Låt mig ligga stilla
Med ryggraden nära din puls
Och hämta värme.
Och smek mig mjukt, mjukt.
Låt mig vara med.

En dag när jag blivit stark och hel igen,
Gör jag detsamma för dig!


Som väl är står man aldrig ensam i kaos. Gud är där. Han har redan varit i förnedringens, smärtans och dödens närhet, och vill hålla om dig, vill bära dig. Vila något i det.

bär sekunderna

utanom inom tidens ram
är du
som andas mig
livet
bär en dag till
mot evighet
sekund
efter annan


"Jag är aldrig helt ensam. Idag känns det gott och väl, men då och då ramlar jag, Gud. Tack för att du är där och tar emot."

Är du större än en kamel?

söndagens text dock årgång 2...

men bilden föreställer inte den port som kallas Nålsögat, utan ingången till "födelsekyrkan" i Betlehem, som dock har en port som gjorts om för att inte ens en kung ska kunna gå in i den utan att buga sig...

Nålsögat

Som kamelen tvingar sig igenom den trånga öppningen i muren

"nålsögat"

efter att ha lossat lasten och burit in den via taxeringen

drar mannen i repet

lockar

pockar

och kamelen övervinner slutligen motståndet

efter den första förvånade insikten:

min mage är tjockare än mitt huvud-

jag sitter fast!

så lyckas den pösa sig igenom

puckel och allt

ruskar lättad på sig

befriad

såväl bördor som pinsam rodnad

pånyttfödd

trippande så mycket som en kamel kan trippa

mot hägnaden där de andra väntar

och vattenhon

så tvingad till avkläddhet

inga skyddande lager av prestation

prestige

eller prakt

kan följa med igenom

i porten

men därinne väntar

livet

utan bördor.

Jag satt i häpnad ett par timmar på tåget igår intill fyra läkarsekreterare som nog skulle på kurs. De hade vin på box med sig och verkade ivriga och glada. Men oj vad de pratade! Oavbrutet från Göteborg till Helsingborg. När de gått log Pakistaniern framför mig och först då kunde vi byta några ord över bordet. Vi fick en liten koncentrerad närvaro med tåget som ram och med åkrarna och grödorna i fokus. Hans erfarenheter av Sverige och mina blandades och gav lite nya tankar. En kort stund och några få ord kan ge mer än ett par timmars intensivt babblande... Så kände jag det.

Som den där kamelen, hur omöjligt hade det inte varit att försöka komma in i staden med hela packningen på sig? Alla ansträngningar vi gör att vara trevliga, duktiga, framgångsrika, värdefulla måste tas av tills vi står där i vår trasiga nakenhet och visar upp våra tillkortakommanden. Då kan Gud ikläda oss nåden och föra oss in i sin glädje. Om och om igen sker det, var morgon ges oss en ny dag med nya möjligheter att lägga av maskerna.

"Tack Gud!"

Studier i Gbg.

Mitt hus, mitt rum, mina gemensamma utrymmen som jag delar med M och S från Örebro och Glanshammar. Det finns mer att säga om livet. T.ex. hur skönt det är på Killans Bönegemenskap, att gå in i tystnaden och bönen. Eller att det är gott att veta att min doter inte mer behöver undra. Stiftet har kallat. Det låter nåt det.













































"Det är gott att vara buren av Din starka hand."

Sommaren kvar sig dröjer

Det är så fantastiskt grönt! Vi körde genom Blekinge igår, och det är så fina stengärdsgårdar med inhägnade kohagar eller fårbeten. Gräset är så ljusgrönt, fräscht, och träden moget mörkgröna, men ännu utan höstens rodnad eller gulnad björk... underbart att beskåda!

Vi svängde in på Statoil i Kristianstad med den nya leasingbilen från makens jobb. Plöstligt kändes bromsarna konstiga och alla lampor lyste JackPot! Bärgningsbil. Lånebil. Fem minuter försenade till begravningen, en väns mamma har dött. Och medan vi drack kaffet så lagade Toyotaverkstan bilen så att vi prick kl 18 kunde glida in och byta tillbaka till Priusen igen. Äventyr? kanske det...

Imorgon är det diakonvigning i domkyrkan, 12 kandidater ska vigas och få sin stola och sitt kors. Själv ska jag sitta på första parkett. Får bära ett av ljusen i processionen. Iklädd lång vit skrud- ett röcklin. Ser ni mig så vinka! ;-) Sen ska jag genast rusa vidare- har möte i en annan kyrka på eftermiddagen.

Annars- har tagit det lugnt idag, lite tvätt, bara och en runda på sta´n. I torsdags skyndade jag för att komma i tid till ett annat möte- missade precis bussen och då missade jag tåget till Lund men fick i gengäld tid att köpa lite bröd och dryck samt ett par eccoskor till söndagsprocessionen. Mina gamla är inget kul att visa upp. Det finns så många fina att välja på! Och sköna!

Så på måndag ny resa till Götet. Måste nu kolla biljetter för några veckor framöver. Hejhej!

"Gud, välsigna de nya diakonerna som ska vigas imorgon. Gör deras händer mjuka, deras öron tåliga och deras kärlek stark."

Kort sagt!

När vi slutade Svenska Kyrkans Grundkurs i början på juni fick vi många kramar av våra lärare, vi var ju en sån liten och naggande go klass, va. Men vi fick också var och en ett bibelord att ta med sig. Det är en fin tradition att ge ett ord på vägen. Jag lyssnade spänt på allas ord, och funderade snabbt... vad ska jag få? De fick långa och vackra verser, var och en tog tid att läsa och jag såg hur de försökte memorera början på dem medan de lästes upp. Så blev det min tur.

Jesus sade: Följ mig!

Va!? Var det allt? Det som finns så många fina ord, och jag som älskar krångliga vändningar på saker och ting. Så ska jag få en sån där futtig uppmaning. Undrar om de andra skrattar åt mig? Ärligt talat vet jag inte om jag tänkte allt det där, men lite förvånad blev jag. Men också faktiskt väldigt glad. För det är u detta som är meningen med allt kurseriet på sistone. Jag vill ju följa den där kallelsen, min tro på att Jesus vill att jag följer honom.

Så därför bor jag i Göteborg på veckorna och kommer hem över helgen. Om jag inte skriver eller svara på mail beror det på att det är svårt att komma åt datorer där. Jag har så mycket annat på schemat.

Den här bilden tog jag nåt år sen i Oslo,
ser ni att nån skrivit Mamma i dammet
bredvid den vilande kvinnan.
Det tycker jag var en sån godhjärtad hälsning.

En gång när barnen var rätt små hade en av döttrarna kalas och bjöd även in en kompis från musikskolan. Den tjejen blev sen hämtad av sin pappa som överfölls av en studsande glad unge med orden- Pappa, pappa, de är precis som VI! Jag har haft så roooligt! Så känns det att ha börjat på diakoniutbildningen på Bräcke, 18 till som jag, som förstår precis vad jag menar och som uttrycker sin längtan likadant! Hoppas vi blir en riktigt sammansvetsad klass.

I Göteborg bor jag med M från Glanshammar och S från Örebro. Vi är alla jämnt spridda från hela öst/ sydsverige. Jag prickade in oss på kartan. På måndag ska jag åka tåget dit. Vi har fått svåra uppgifter, som t.ex. frågan Vad hoppas jag få ut av kursen?
Igår körde jag hela vägen från Frändefors i Dalsland hem och kom lagom till kyrkorådet. Idag har jag haft bilen på service, hälsat på jobbet, handlat, läst lite, övat i domkyrkan ( de diakonerna som gått ut precis ska vigas den 7e september och jag ska få bära ett ljus...) köpt en ny cykel (moccabrungrön... kanske lite khakifärgad, ska hämta den imorgon!) en 5växlad... och så åkt och hämtat bilen igen. Ja och köpt lite kurslitteratur på Arken. Samt pratat med Marken som jobbar där om några barn som ska komma hit och hälsa på, en kör av föräldralösa barn från Uganda. Vi ska ha ett par boende här nästa helg. Värst vad lediga dagar kan gå undan! Nu ska jag laga middag!

"Jesus sade: Följ mig!"

lapp på lapp

Vår diakon, tillika kompisen U predikade idag på diakonins söndag. Det gjorde hon mycket fint och åskådligt med ett lapptäcke. Vi ger varandra små lappar i livet, möten som kan se ut på olika vis, i olika färger. Och våra lapptäcken kan se olika mycket vårdade ut. Kanterna oregelbundna och storleken vet endast vår Herre något om. Tråden som håller lapparna samman är kärlekens tråd...

Sara blev skjutsad av A till Växjö, hon går andra året på folkhögskolan där. Konstigt att sommarn börjar ta slut och terminerna drar igång. Men lite längtan finns allt!

Marta och jag har packat bilen, imorgon kör jag till Göteborg! Kursstart! Jag ska bara pcka mina kläder, stryka ett par blusar och komma ihåg väckarklockan...

Ha det gott i veckan, alla vänner! Jag har inte datorn med mig. Hörs på fredag!

" Var med oss som ska ut på vägarna, så att vi inte skadar någon eller själva skadas. Amen!"

de sista dagarna

Det låter ödesdigert med "de sista dagarna". Plöstligt slår den en att sommaren börjar ta slut, att livet går vidare in i nya faser och allting ska ändras. Men allt ändrar sig ju faktiskt inte, tack och lov!

Jag gör min sista veckas praktik på stadsmissionen, det har varit mycket lärorikt. Måste försöka få skrivet utvärdering tillsammans med handledaren. Det kan bli svårt, vi är lika lite fokuserade på såna detaljer... Men jag behöver ett intyg, så jag får väl dra i honom.

På måndag börjar skolan i Göteborg. A ringde, hon höll på att packa. Det tänkte jag göra på söndag kväll, vi är nog lite olika, vi blivande klasskamrater. Det är nog utvecklande! Hon sa att hon hoppas på ett aktivt böneliv, och det gör jag med. Det är ju en sån skola.

Vi hade släktträff i helgen, makens kusiner och barn var här. Det gick jättebra. Jag hade dukat med blågröna dukar, en mängd små stenar utlagda som en strand och små båtar, änder, en liten fyr, snäckor... det var kul för barnen som var med att upptäcka detaljerna. Nu är huset i ordning, det är bra när jag reser bort.

Getingarna har hittat våra vindruvor. En del är övermogna och det ramlar skräp på altangolvet. Ikväll ska jag klippa bort alla dåliga klasar, och ta vara på de bra druvorna som dessa ändå har. Sen hoppas jag att de övriga snart blir uppätna. Taket är vackert med vinrankor utan druvor också. Och då blir golvet mer behagligt att gå på...

En dag var en stor padda inne i huset. Hur har den kommit in? Med lite "uppmuntran" kravlade den sig ut igen. Inatt trodde jag att jag hade en mus vid sängen, det lät så konstigt. Men tack och lov, det var en nattfjäril som trasslat in sig bakom rullgardinen. Lätt att släppa ut! Naturen ska vara ute!

Min kompis U kom med en valp. Det var jättesöt. Och så tyst hund som den har jag aldrig mött. Den stod där så tålmodigt medan vi pratade. Nån dag snart ska jag ta rätt på vilken ras det var. Förlåt U, men jag blev lite överrumplad. Det känns å andra sidan helt naturligt att de har en hund...

"Led mig vidare!"

Grönsaker är toppen!

Musik är också bra.

Blanda själva. Här är en bra början.

http://www.youtube.com/watch?v=_GabHGlGm14

Antje och Köpenhamn

Jag gillar att gå i domkyrkan ibland. På fredag morgon är det mässa, oftast i högkoret, där samlas en ganska liten skara och sljusen glittrar i altaruppsatsen, mässan och gemenskapen käns hanterliga. Så igår cyklade jag ner på stan före 8 för att "få en bra start på dagen"...

Välkomnades nere i gången och fick ett blad i handen- Holy Communion stod det. Ganska fullt i hela mittskeppet. Vad är detta?
Det visade sig vara en massa nyatestamentsforskare som hade konferens. Allt lästes på svenska, engelska eller tyska. Dess tre språk behärskas ju helt av vår biskop Antje. Predikade gjorde hon på tyska, bättre än min förståelse hängde med, men ändå, helt begripligt även för en annan. Jag blir så glad när hon målar så enkla bilder för oss människor trots att kyrkan är full av "vetare".

Hon sa att hon löst ett sudoku på nätet genom en svensk tdining och när hon fått in sista siffran så stor det Grattis! Problemet är löst!
Då blev hon glad, och kände ja! Jag är en problemlösare, jag är att lyckönska!
Så läste hon en tysk tidning och löste motsvarande sifferpussel. När sista siffran kom på plats stod det med röda bokstäver: Null fehl!
Det kändes mycket mindre inspireradne att vara en nollfelsmänniska 'n en som man kan gratulera till att vara en problemlösare. Dessutom, sa hon på tyska, så kan man ta bort ett t från det svenska Grattis, och får då nåd. Vi kristna ska inte leva som noll-fels-människor, vi vet att vi gör fel, men av Guds nåd får vi förlåtelse. Då blir vi människor att lyckönska. Grattis!

Idag har mina föräldrar kommit på besök. Det är härligt att a sommar och grönt när de kommer, skönt att kunna vara ute. Pappa åker gärna omkring i rullstol, tyvärr har mamma ont i knäna, så vi kan inte gå så långt. Ändå har vi gjort halva Ströget och Tivoli idag, en skön dag med lagom halvskuggigt väder. God mat, glass och fynd. Nu vilar de lite, det ska jag också göra. Det är jobbigt att resa UTOMLANDS!

Alla andra i familjen har rest kors och tvärs i landet. Vad de kan!

"Tack så mycket för alla upplevelser som ges, både direkt och indirekt som berättelser! Det ger djupare dimensioner åt livet, att samla tankar och fundera lite på dem. Var med alla som är ute och reser, låt inget ont hända dem.
"

Mamma Mia och solen

Högsommarvärme, strålande blå himmel, svettdroppar. Det blir något att minnas. Från förra sommaren minns jag mest regn och regn. Kanske för att vi la om taket då. Det var ganska jobbigt. Nu har vi ett fint tak och en fantastitk altan med vindruvor som är ätmogna. Gröna.

Och som sagt ett ljuvligt varmt väder. man borde vara ledig, ligga utsträckt i hammocken och njuta med ett glas iskall saft i handen. Hela dagen.

Igår blev jag VÄLDIGT varm. Då grillade vi på gården till stadsmissionen, stora karrebitar till massor av människor, där uppe serverades sallad och coleslaw, bröd och saft och en massa människor njöt av gratismat. "Det här är precis som julafton!" upprepade en man om och om igen. Köttet var verkligen gott! Men jag kände mig grillad själv efter en timme vid köttvändningen, skönt att bli avlöst! Sen ett par vändor ner i källaren och de stora tvättmaskinerna men sura skitiga urindoftande kläder. Utmärkt avslutning på en god arbetsdag! Det var lätt att säga nej till mitt gamla jobb, de behövde akut någon till kvällspasset, och jag brukar ställa upp om jag kan, men jag skulle inte ha orkat. Hoppas de kunde lösa det.

När jag väntade på 171an för att resa hem rann svetten och jag visste plöstligt hur min hud kändes på en massa konstiga ställen. Jag köpte mig en miniMER hallon passion för 15 kronor, och fick genast skämmas då en som jag känner kom och sålde Aluma, de hemlösas tidning för 30 kronor. De får behålla hälften av pngarna själva, och jag hade köpt en av honom dagen innan, men 15 kronor får han kämpa rätt bra för. De flesta tittar bort. FAST han är en trevlig man, lite pratsam, bara...

Kvällen var bäst, då gick min kompis U och jag med några av barnen och såg på filmen Mamma Mia. Den var verkligen så kalkon som de sagt, handlingen var liksom tun som ett utdraget gummiband, men en sån massa bra ABBA-musik! Och Meryl Streep är jättesöt! Så det blev en toppendag sammantaget.

"Tack för gemenskap och glädje. Tack för minnesvärda dagar. Tack för sol som man kan leva på under vinterns mörka och grå liv. "

Den lilla som förebild

Störst i himmelen är ett barn.
Det är det bakvända tänkesättet att det som vi tror är viktigast, ägandet, makten, prestigen inte alls är till nån nytta. Utan närhet, enkelhet, beröring, ärlighet och ren kärlek är sånt som betyder något.

Det har varit ganska mycket i malmö under veckan, en hel del kontakter på olika språk, en del stök och en finfin utfärd. Det är inte så lätt att hjälpa till när man inte förstår vad någon vill, det är bra att kunna många språk, uppenbarligen. Jag kan ganska många... och ändå räcker det inte till.

Idag har vi övat i sånggruppen Tumaini. Vi ska sjunga på Hven på söndag, för min A är sommarvikarie som kantor där då. Vi gillar att sjunga ihop. Hoppas vädret blir fint så båtresan blir uthärdlig. Vi ska sjunga Blennows fina sång
Vem är störst och vem är bäst, men är först och vem kan mest? Lär dig detta, stora karl´n, störst i himlen är ett barn!
i en fin sättning som A har gjort. Det passar mycket bra till söndagens text.

"Tack för barnen. De krånglar inte till allt så förbaskat. Som det stod på en kylskåpsmagnet: Det här är så enkelt så ett barn kan begripa det. Ta hit en femåring! Det är gott att barnen finns."

Koltrasten ser allt.

Koltrastarna ropar till varann. Nu kommer det nån. Nu kommer det nån. Det kikar ut över sina domäner och vet precis vilka faror som närmar sig. När det kommer en katt i området hackar de sina varningsrop så att alla vet precis var katten finns. I forskning och framsteg står att en del koltrastar lärt sig hacka hål på mördarsniglar och äta dem, de torkar slemmet av näbben och hackar i sig nåt nyttigt...
Jag känner mig lite som en koltrast om dagarna. Nja, jag hackar inte på sniglar, men jag spanar ut över reviret. Är det nån som mår ovanligt dåligt? Är det nån som verkar pratsugen? Är det en sån där dag när alla vill sitta och sova i fåtöljerna? Efter en regnig natt utan sömn? På stadsmissionen får man duscha, hitta rena kläder, äta frukost och dricka obegränsat med kaffe/the. Sjuksystern har öppet om förmiddagarna och kuratorn kan hjälpa till med kontakter med socialen. En präst finns också. Och jag som är praktikant försöker lära mig hur människorna har hamnat här, vad de tänker och drömmer om. Jag har skrivit lite om det på poeter.se om ni har intresse av att se mer.

Fast nu är det lördag. Sara har namnsdag, min stora dotter som jobbar i mekaniken på Drottningholmsteatern. Och David konfirmeras i eftermiddag i Asarums kyrka. Det ska bli en musikal som de gjort under lägret. Jag vet att han är mycket ivrig. Storsonen. Vi ska gå på pizzeria tillsammans med faddrar och släkt efteråt. Jag vet ett par bra norr om Bromölla! Imorgon blir det tårta och middag till farmor o farfar mfl. Som väl är verkar vädret bra.

Jag funderar mycket över kallelse och uppdrag nu för tiden. Det är märkligt att veta att man har en utbildning framför sig och att det är för tidigt att stelna i tanken. Så jag arbetar på att hålla mig öppen ett tag till. Jag ska inte fråga mig: Vad ska jag göra? ännu. Och ändå fantiserar jag om att arbeta på alla möjliga platser. Jag är säker på att det öppnar sig utrymme för arbete/ insats framöver. Någonstans där det behövs en som ser mycket och kan samordna behov och lösningar. En koltrast.

"Led mig på dina vägar, och led mig med ditt ljus!"

Min son har det borta bra!

De har varit besöksdag på Södra Hoka idag. Det var gudstjänst i Asarums kyrka klockan 11. Vi välkomnades av min klasskamrat A.T. som jobbar som kyrkvaktmästare där! Inifrån hördes konfirmanderna öva. Och gudstjänsten visade sig verkligen vara en upplevelse! Jag tänkte att om detta inte är själva konfirmationen, hur ska inte den då vara?!? De hade duktiga teaterungdomar och sångare och en riktig liten orkester. Sonen spelade fela och lite rytmsektion. En tjej spelade harpa! Konfirmationen ska visst vara i form av en musikal. Hela kyrkan är fullbokad.

Vi tog honom med till stranden, satt på en stenbänk och åt och myste i solen. Sen blev det glass på glassbåten innan vi lämnade av honom för den sista veckan. Det är en vacker plats!

De två döttrarna som är hos mormor och morfar har det också bra, enligt hörsägen. Men det har jag ju inte sett med egna ögon...


"Åh, tack för sommardagar och glass!"

jag har ett rum!

Det berättas om Malmö att ca 4000 studenter söker rum vid terminsstarten. Och studentbostäder finns ca 300 att fördela. Så ni som har plats, hyr ut ett rum billigt!

Såg dessutom ett Uppdag granskning om bostadslösa som placerats i ett barackområde långt från anständighet och redlighet. Barnen växte som ogräs i den karga miljön. Omänskligt att vräka barnfamiljer!

Jag jobbar ju i sommar med många som har väldigt lite kontakt med en bostad. De sover utomhus om de inte får plats på härbärget. Stadsmissionen i Malmö tar emot 20 personer per natt. De som inte sov inomhus föregående natt prioriteras. Värdigheten upprätthålls ibland bara av dusch och ett rent klädbyte, samt ett par timmars vila i en riktig fåtölj framför en TV skärm i en sorts "vardagsrum".

Själv är jag lycklig över att det inte drabbar mig i höst att jag måste duscha på Stadsmissionen i Göteborg. Vaktmästarn på Bräcke ringde och hade hittat ett rum åt mig inte långt från skolan. Gissa om jag blev glad! Ett bönesvar! Det är ju så att sak efter sak faller på plats i mitt liv just nu. Det är bara att tacka och ta emot! Man kan ju inte klaga när en regnig morgon dessutom övergått i en solig helg!

Det som ligger på vänt för ögonblicket är några brädor som ska grundmålas. Min kaprifol behöver stagas upp, föregående arrangemang har ruttnat. Maken känner sig ledig och har tagit ansvar för jobbet att snickra, tack och lov, själv är jag mycket ansvarig målare!

Hejdå!

"Jag har ett hem, och det måste man ha,
alla ska ha någonstans att få va,
jag sitter i knät på nån stor och snäll,
när jag gjort mig illa och fått en smäll...

Jag har en säng, det behöver man ha,
sängar är sköna, där sover man bra, och leksaker har jag,
och det är skoj, och leksak på engelska, det är toy!

Man kan bli sjuk och gå sönder nånstans, åka till sjukhus
i vit ambulans, och doktorn kan titta, och laga, sy
så mänskan blir helad och frisk och kry!

Jag vill sjunga och ropa, tacka Gud för alltihopa, jag sjunger trallalalallaa,
tack fär allt som är bra!"

(LarsÅke Lundberg gjorde en massa härliga barnsånger, minns ni den här?)

Lite regn över världen!

Tänka vad lite regn kan göra mig glad. Det fullständigt vrål-öste i ett par timmar i går kväll, vi satt och samtalade på altanen, döttrarna och deras föräldrar, men vi fick gå in till sist för det gick inte att prata alls! Imorse var det en sval fläkt i Lund. Och dagen har gått bra, men besökarna på Stadsmissionen sa att det blev varmare under dagen, de kom in och duschade ända in på eftermiddagen, svettiga och trötta.

Ett gäng åkte på fisketur, men jag kunde inte följa med, utan tog bussen hem för att vara i tid på ett annat uppdrag. Tänk en tillvaro utan att passa tider. Det kan verka lockande så länge det heter semester, men avskräckande nog om det heter arbetslöshet, har jag förstått.

Annars gillar jag ju att fiska. Att inte veta vad som döljer sig under ytan, men locka det att nappa och så överraskas av resultatet. Som barn metade jag mycket. Såna där dagar när regnet hänger i luften är bäts för mete. En mört som nappat på en brödbit får i små bitar bli agn för finfina abborrar. Dessa röks eller steks. Gode värld, vad det var skönt med sommarstugan då, tycker jag. Sen vet jag att det också var en hel del slit. Men de där metardagarna och svampströvandet... Det längtar jag till. Får väl hyra en stuga en gång i framtiden.

I sommar passas det tider. Men jobbet är ganska enahanda till det yttre, den ena dagen lik den andra. Dock gäller det att ständigt vara närvarande, nog så krävande. Att kunna mötas med respekt och lagom humor, kanske ibland lite stränghet också. Det är en stökig arbetsplats. Men också beroendeframkallande, känner jag, eftersom besökarna ofta har ganska kort tålamod så behöver de resultat direkt och det ger respons direkt också. Jag är nog van vid väldigt långsiktiga utvärderingar annars... här är det snabba ryck.

Nu ska jag göra en liten omelett och så ströva iväg till mitt uppdrag.
Sen tar den här dagen så småningom slut. Om Gud vill så får vi en ny imorgon. Det blir underbart!
Den här bönen gjorde min far när jag var liten, jag minns den än:

" När jag lägger mig att sova, vill du vaka över mig?
Och om jag står upp imorgon, får jag sjunga då för dig?
Alla dagar som jag leker vill jag vara nära dig,
men när jag har slutat leka, vill du då ta hand om mig?"

Publicerad

Det är härligt med lördagar. Ofta har jag ju arbetat lördag, i synnerhet den gågna terminen, och de få tillfällen jag varit ledig var alla inplanerade. Men idag finns inga konkreta planer, bara önskemål som innefattar en mindre insats som ska bringa reda i kaos, t.ex. i trädgården, sovrummet, vardagsrummet eller // och köket. Därtill finns en hallvägg att vitmena färdigt. Nu menar jag inte att alla dessa önskemål ska fyllas, men kanske något. Så att när dagen går mot sitt slut jag nöjd kan se ut över det iordningställda området och känna att livet vinner till sist.
Sedan påsk har jag endast haft en sån här oväntat ledig dag. Jag är inte klok. Det ska bli bättring.

En sak till som är trevligt med lördagar är att då finns "veckans vers" i tidningen. Om de inför ett poem som man författat och sänt in så får man en trisslott i brevlådan. Denna lott är som alla såna lotter värd nån miljon så länge man inte skrapat den. Sen är den inte värd pappret den tryckts på, men hoppet behöver odlas! Den vers jag fick in idag lyder som följer:

Saknad

Som ett eko en ring av svallvågor krympande

som ett bländande eftersken

som ett minne i huden där gonggongen slutat att skälva så

känns frånvaron saknad av rösten

av orden

de fyllde min dag och jag sökte dem då

jag vände på blad efter blad

jag vände på stenarna där jag gick fram

och jag såg över vidderna

såg efter strändernas linjer

var är de nu

dina ord?

Kom åter ja kom igen

lägg dem i rader och vänd dem igen

lägg ett vid ett annat och flytta dem sen

som du gjorde som

du gjorde.

Kom åter ja kom igen.

Det handlar om en annan poet som lagt ner sin verksamhet i etern. Det är kul att söka såna skrivare som man gillar. Det kan man gärna göra på www.poeter.se eller på sockerdricka.nu. Där kan man troligen också snubbla över en bekant vid namn Åsa Gustavsson!

För övrigt så verkar det fina vädret fortsätta idag med. Njut av dagen! Jag ska lägga mig i soffan och sova en timme till. Det hör till mina höjdare bland njutningar- först en tidig smörgås, kaffe och en tidning. Sen en titt i datorn och så till sist en extra timme på soffan. Härlig är jorden!

"Jag har så många som jag funderar över hur de har det, Gud. Den personen som jag skrivit om har för mig försvunnit ut i etern. Men du är en fader för oss alla och känner även dem som försvinner i etern. Håll din hand över henne/ honom och över oss alla. Så vilar jag trygg."

Vad jag gör hela dagen på Stadsmissionen?

Kokar kaffe, fyller på mjölk, tömmer och fyller diskmaskin, sitter på en stol, sitter i en fåtölj. Låser upp till duschen, låser sen igen, viker handdukar, parar strumpor, lägger upp kalsonger. Låser upp och låser wc. Sitter på en stol. Dricker kaffe. Ställer mig, sätter mig, pratar lite med nån, pratar mycket med personalen, svarar inte på käftigt tilltal, svarar lite på nån fråga, hänvisar till personalen. Masserat nåns rygg, lyssnade på en del sannsagor. Kollade i en bok om brott som någon läste, snackade om sjömanskläder och musik. Satt en stund och kollade på ett parti skitgubbe. Diskade. Träffade en konfirmandgrupp som var tyst och snäll, blev lite orolig för han som var försenad, det är inte bra att gå förbi polarna på S-M ensam. Kände mig lite distraherad. Följde med till secondhandbutiken. Hade inga pengar som väl var. Finfina grejer! Jag träffade ett par polare från folkhögskolan, en församlingspedagog och en blivande sådan. hade hoppats att det skulle komma mycket frågor från ungdomarna, men de var nog lite tagna av stundens allvar. Hoppas att de får bra uppföljningssamtal på hemorten.
Lunch 20 kronor. Det var ris och kalkonskiva idag. Satt på en stol, torkade lite bänkar, kokade mer kaffe, låste upp garderob och tjejtoa. Snackade lite med köket, fyllde på skorpor, hämtade plastkassar. Satt igen. Sen var det nog inget mer. Gick till bussen på Värnhem. Varmt idag.
Jag har intervjuat en sökande till vikariatet i församlingen. Städ och lite kök.
Jag är väldigt nöjd med dagen. Trött och svullen om fotlederna. Men det är för varmt för stödstrumpor. Måste kanske ändå ha dem på imorgon... Hu!
Nu ska jag hänga tvätten. Sov gott alla! Det var en sån dag. imorgon ska vi hem till svärmor som fyller 81. Heja Svärmor!

"Det är så lite som välter tillvaron från dräglig till odraäglag. Ta hand om oss alla i natt. Amen."

Betyg!

Mitt gymnasiebetyg som innnehåller blandade siffror mellan 3 och 5 och mest är vackert för att pappret är fin och stämpen är klistrad som en röd blomma av läskpapper...
det har varit borta sen i februari
och jag har letat Ö V E R A L L T !!!

överallt

men idag hittade jag det
längst in bland Ms grejer i strykrummet i en svart ryggsäck.

JAG HITTADE DET!

Så nu kan jag ta med en kopia till Göteborg som ska skicka det till Stockholm för att visa att jag är behörig att gå på högskolan där.

I am happy!!!

"Tack!"

Solen lyser över Stan!

malmö


Börjar treva mig fram i livet
i Stadsmissionen.

Det går rätt bra hittills.

Mycket kaffe.

"Även en sopsäck kan innehålla ett hems alla ägodelar. Jag tänker på dem som jag mött idag. Var med dem inatt, Gud. Amen"

Gullholmen nästa!

Idag gär jag min sista dag i Höör. Det har varit en underbar tid, tack kära M som orkat prata med mig varje sekund i nästan fyra veckor!!! Tack alla arbetskamrater för trevlig samvaro, tack alla ni, som jag fick besöka i era hem! Det har varit en god tid.

I eftermiddag reser Rabarberna mot Orust och Gullholmen. Vi ska öva hela lördagen och sjunga i helgsmålsbön i kyrkan. Det blir denna sommarens semestertur, om jag gissar rätt. Tyvärr behöver jag resa ner redan på söndagen. Men en kortsemester är också en semester. Jag har med mig lite dikter att tala över, har inte bestämt än vad jag ska säga. Ni har utrymme för förslag i kommentarrutorna.

"Gud, var med alla som kör på de stora vägarna i sommar. Var med mig när jag kör så att jag inte skadar någon annan eller mig själv. Ta hand om alla vilsna som söker efter sitt mål, sin mening. Semestertider kan vara väldigt svåra, Gud. Var med oss alla."

Här är dikterna:

Pussel

När jag lyfte ut den sista biten
vände på den lite
och lade den tillbaka
på ett annat sätt
slutade ytan bubbla sig

livspusslet blev skönt att beröra

mitt pussel har ingen ram
bitarna i kanten sträcker ut sina tentakler
och söker
DIG

här och var hänger vi vid varandra
vi som betyder något
för mig

som ett pussel liknar verkligheten
liknar jag den
som ÄR
med alla färgskiftningar
som livet bjuder.

sjung mig

sjung mig stillsamt bara
var mig varsamt nära
lek mig väna lekar
lär mig höra lite då

res mig sakta räta
led mig tursamt vandra
håll mig mjuka tårar
låt mig gråta lite så

blås din sträng av såpa
bubbla upp mot himlen
andas upp och sväva
glittra gläns i solen

sjung mig stillsamt
lär mig höra
lär mig höra

Kanske finns det ett annat ord än Gud
för dig
men mjuka händer är verkligen mjuka

Gud har mjuka händer

Gud har vakna ögon
som ett nyfött litet barn
ser med dagsfrisk öppen blick

Gud har mjuka händer
som en åldrad kvinnas smeker
dig i nattens djupa dal

Gud har gammelmorfars röst
som darrigt sjunger till din tröst
dig till sömns i stjärnesal

Gud har starka fötter
spåren sköljts av havets vågor
spåren av den väg ni gick

vägen genom livet
genom nattens mörker
genom öde marker

vägen hem.

i ögonens rop

ja, du läste rätt

i de stumma ögonens rop

du läste rätt

att hon är din syster

ja, du läste rätt

på den kutige mannens rygg

du läste rätt

att han är din bror

kärleken som bor

hos människorna växer

när du sträcker ut din arm

för att hjälpa

kärleken i dig själv

tar också form och växer

när du är nära lidandet

för att hjälpa

så enkelt är det möte

som sker mellan dig och gud

att han välsignar dig

i detta ögonblick

att gud tar på sig din skam

reser upp dig från din bädd

och ber dig gå

så gå i guds frid

och lev ditt liv

rakryggad och fri

nära nära nära

Har du en blogg? Coolt, morsan!

Sonen 15 och jag köpte falafel igår, i hålet i väggen som kallas Lundafalafel. Då gjorde vi det. Spottade på stan!

Vi fick syn på en som jag trodde jag kände igen från Fäladsgårdens fritids. Jag är ju dum på kändisar! Det var Robin ifrån Robins.

Tänk, sa sonen, att man kan ägna sig åt spotting i Lund!

Sen satt vi vid stadshallen och åt upp våra rullar med gröna falafel i. De var goda.

Efter att ha handlat byxor åt världens smalaste 181-cms-kille åkte vi hem. Då påminde han mig om vår fina spottingträff. (kan det heta så) Och jag sa att det nästan hade platsat på min blogg.
Det var då han fällde rubrikens kommentar. Det gjorde han bara för att göra mig glad, det är jag säker på. Vilken Grabb!

Nu måste jag rusa till busen!
ha det livat och glatt!

Hej!

"Hej Gud. Det blåser väldigt mycket idag. Undrar varför. Hejdå!"

Slemmigt!

Vad är det för skillnad på en snigel och en BMW?
På snigeln sitter slemmet på utsidan.

Jag blir så glad när jag kommer ihåg en rolig historia, det är så sällan! Men mördarsniglarna och jag är inte överens om deras livsvillkor. Så jag har en hatkampanj mot dem. Detta vädret gör saken värre, mycket regn och mörker ger mer sniglar i gräsmattan. Elände!

D och jag har ÄNTLIGEN hittat fina byxor till hans konfirmation. Svarta linnebyxor storlek 29/32. Tillhörande vit slimmad kortärmad skjorta och en blommig slips i svart och grått. Han är nöjd. Jag med!!!!!!!!!!!!

Nu ska han märka sina kläder. Jag får nog märka lite också om jag gissar rätt. Det är det sista av mina barn som ska på konfaläger. Hurra, hurra! Så göra vi när vi märker våra kläder, märker våra kläder, märker våra kläder... Lägg märke till den käcka anpassningen av midsommarvisan!

Nu ska jag attackera mina skräphögar på övervåningen, jag har tappat bort mitt gymnasiebetyg. Jag vet att jag lade det där nånstans... för ett halvår sen. Jag var fiffig och lade papper färdigkopierade i ett kuvert och så pillade jag ner betyget där också men jag har glömt varför. Sen lade jag det på ett säkert ställe. Fullständigt helsäkert. Suck. Vet ni hur mycket papper jag har sorterat den senaste tiden? Det måste vara ungefär som på skattekontoret inför årsskiftet! Har ni söktips?

Kanske kan sonen och jag njuta av en lugn afton, maken jobbar länge tack vare försäkringskassans tandvårdsreform men han lät glad på telefonen för de hade nog levererat programmet till sist. Tårta avnjöts. Vi kan göra popcorn eller plättar hemma. Det blir inget lätt val. Och se på Foyle och Sam som löser alla gåtorna med ett leende. Toppenafton!

Ha det gott alla vänner!
Åsa

"Gud om jag inte var så slarvig skulle jag nog vara lättare att umgås med. Men jag får visst ta mig som jag är. Det gör ju du. Tack och lov!"